Köparens Undersökningsplikt

Vad kan egentligen förväntas av köparen när han ingår ett köprättsligt avtal? Och vad gäller när en köpare åberopar fel i en vara, trots att han inte undersökt den?

I köprättsliga tvister uppstår ofta diskussioner kring fel i vara. Den ena parten menar att varan är felaktig, medan den andra hävdar att köparen borde ha upptäckt felet – eller att denne inte följt sin undersökningsplikt. Syftet med detta nyhetsbrev är att klargöra vad som gäller enligt svensk rätt, främst enligt 20 § köplagen (1990:931) samt vad rättspraxis och förarbeten säger om köparens möjligheter att åberopa fel.

Vad säger lagen?

Enligt 20 § köplagen får köparen inte åberopa fel som han "måste antas ha känt till vid köpet". Har köparen undersökt varan, eller utan godtagbar anledning avstått från att följa säljarens uppmaning att göra det, får han inte heller åberopa fel som han borde ha märkt vid undersökningen. Dock gäller detta inte om säljaren har handlat i strid mot tro och heder (33 § AvtL). Viktigt att notera är att köplagen inte i sig ställer något generellt krav på att köparen måste undersöka varan före köpet. Däremot får han alltså inte åberopa fel som han hade märkt vid en sådan undersökning – särskilt inte om han dessutom ignorerat säljarens uppmaning.

Vad menas med "godtagbar anledning"?

Uttryck som "godtagbar anledning" och "vad han borde ha märkt" är centrala men kräver tolkning. Enligt förarbetena (Prop. 1988/89:76) kan exempel på godtagbara skäl vara att varan befinner sig på en avlägsen ort, eller att det skulle vara orimligt kostsamt eller besvärligt för köparen att undersöka den. Även säljarens uppgifter eller utfästelser kan påverka, om dessa är så tydliga att köparen inte har anledning att misstänka fel, kan det i sig påverka bedömningen av undersökningsplikten.

Köparens fackkunskap spelar också roll. Det räcker inte alltid att känna till att något är fel, köparen måste också förstå felens betydelse för att tappa rätten att åberopa dem. Om köparen saknar sådan kunskap, trots att säljaren upplyst om felet, kan han ändå få åberopa det.

Rättspraxis: NJA 2020 s. 951

Ett tydligt exempel är NJA 2020 s. 951, där Högsta domstolen prövade ett fall om fel i en bostadsrätt. Köparen menade att det fanns dolda fel, trots att hon genomfört en viss undersökning före köpet. Hon hade bland annat litat på säljarens uppgifter om att badrummet var helkaklat och renoverat fem år tidigare.

HD ansåg att köparen inte haft anledning att undersöka badrummet mer ingående, just på grund av säljarens utfästelser och på grund av att felen inte kunnat upptäckas utan fackkunskap. Domstolen betonade att en köpare, trots undersökningsplikt, har rätt att begränsa sin undersökning om säljaren lämnat konkreta uppgifter om varans skick.

Avgörande var alltså kombinationen av säljarens utfästelser och den tekniska svårigheten att upptäcka felet.

Slutsats

Köparens undersökningsplikt är en viktig del av köprätten, men den är inte absolut. Utgångspunkten är att köparen inte får åberopa fel som han borde ha upptäckt, särskilt om han ignorerat säljarens uppmaning att undersöka varan. Men undantag finns, och dessa bygger på både förarbeten och praxis.

Faktorer som kan påverka:

• Avstånd och kostnader för undersökningen
• Säljarens uppgifter eller utfästelser
• Köparens fackkunskap
• Om felet är dolt eller kräver särskild expertis för att upptäckas

Som HD uttrycker det: den undersökning som krävs måste alltid bedömas med hänsyn till "den grad av omsorg som kan krävas av en person i köparens ställning".

När du som köpare åberopar fel i en vara, trots att du inte undersökt den, kommer det alltså alltid att handla om en samlad bedömning av omständigheterna. Och det kan finnas godtagbara skäl som ger dig rätt.

Behöver du rådgivning eller juridiskt stöd vid frågor om köprätt och fel i vara? Välkommen att kontakta Treschow & Partner för professionell hjälp anpassad efter din situation.